Jag och The Tough Alliance

Jag skulle ge väldigt mycket för att ha varit någon av Erik eller Henning i The Tough Alliance. Det är precis en sådan där karriär jag vill göra. Från att vara en rätt betydelselös person till att gå ihop med sin bäste vän och göra fenomenal popmusik.

Och sedan turnera genom landet och vara så full, så att jag inte ens kan sjunga med i mina egna playback låtar. För att på det sättet provocera i stort sett varenda jävel som finns. Det osar Adrian om hela scenariot och det vet ni.

För jag älskar ju verkligen inte bara The Tough Alliance för att de har gjort årets skiva. Jag älskar myten om The Tough Alliance och hur de står till det mesta som är väsentligt.

The Tough Alliance handlar i grund om botten att inte tillhöra något. De finns inga barriärer eller klassmässiga hinder på planeten TTA. De vill inspirera, uppmuntra och symboliskt visa på en frihet som ligger inom räckhåll för oss alla.

Så de valde, som två av sveriges absolut fattigaste svenskar, att ha sin releasefest på fabulösa Café Opera i Stockholm. Inte för att Café Opera är intressantare eller förnämligare än Gröne Jägarn, utan just för att det inte är det och för att visa att de kan göra exakt vad de vill, bortom konventioner och klassmentalitet och samtidigt ändå garva åt det.

The Tough Alliance handlar om att bjuda in till en frihetskänsla, lojalitet samt att inspirera till integritet. För de är så mycket mer än ett simpelt indieelectropopbandnågonting från Götet. Frälsare? Inte alls, bara två "goa" huliganklädda, Liverool-älskandes Göteborgare som tar det här med ny popmusik på ett riktigt stort allvar.

The New School. Den Nya Skolan.

Förstår du? Förstår du hur sinnessjukt bra det här verkligen är?