DISASTERPiECES

Blabla.

Jag är nu ensam hemma i två veckor. Undra vad som kommer ske under dessa två veckor. Jag kommer knappt vara hemma, så mycket vet jag, eftersom jag ska jobba FEMTON (15) dagar i rad.

Henning kallade mitt tillfälliga yrke ett "toppjobb". Då skrattade jag till lite. Sen när blev servitör ett toppjobb?! Resturangbranschen är en av de skitigaste branscherna som finns. Vi kan punkta upp en liten lista här på vad jag verkligen gör, så att ni i alla fall kan få er en bild, om än en grumlig sådan.

• Glider in på "Ett Litet Kök" vid 9.30 och bär hyfsat tunga läskbackar till kylen i en kvart ungefär. Gästerna vill ha kall dryck till lunchen såklart.
• Hackar ca 25 citroner i fina skivor som ska läggas i ca 100 glas med vatten, som jag några minuter tidigare har fyllt.
• Fyller mjölk kylen med ca 20 liter mjölk.
• Skär upp ca 20 nybakade bröd i fina skivor.
• Sätter ut ca 100 nytändna ljus på borden, som ska skapa en myskänsla vilket de gör.
• Tar telefonen ca 10 gånger mellan dessa olika moment för att ta emot bordsbokningar och andra frågor gällande maten och festbokningar. Och jag hatar verkligen att prata i telefon.

Vid det här läget har vi "färdig preppat" alltihopa. "Ett Litet Kök" kommer inom cirka en kvart vara överfyllt och därtill ha långa köer av folk som vill ha bord. Det enda jag hör (om jag nu står bakom bardisken) är mängder med beställningar. Total fokus i det här läget. Addera och addera i huvudet olika kaffedrycker, kakor och läsksorter. Har något bett om en machiatto, ska den vara klar inom 30 sekunder, annars får man höra gnäll från såväl personal som gäst. Det är ungefär kniven vid strupen i två timmar. Sen lägger det sig och strögäster tittar in. Detta är inte jobbigt utan snarare jävligt tråkigt. Ungefär detta gör jag för tillfället runt 6 dagar i veckan i snitt.

Jag visste att krogbranschen var slitig och krävande rent fysiskt, men jag hade aldrig en aning om hur tungt det egentligen var. Men jag älskar det trots allt. Jag älskar det trots att jag inte vet hur mycket jag får i lön. Jag älskar det trots att jag ibland ska göra 9 lattar, fyra dubbla och tre enkla inom fem minuter, som jag fick göra idag. Men mest av allt och huvudsakligen älskar jag att jobba med det här för att det är jävligt härliga personer runt om kring mig. Man känner att man utvecklas på allt ärligt talat. Så om det här skulle vara toppjobb - det vete fan!

Den här listan och redogörelsen får ju verkligen inte låta som skryt, det är bara så här det är. Jag vet att jag gör pengar på det, men det är inte det som får mig att gå dit varje dag. Det enda som är "topp" med det här jobbet är att jag vet att det alltid kommer finnas jobb, bara jag visar framfötterna och stressar ännu mer.

Jag vet hur trist det är att vara arbetslös nu. Jag vill aldrig mer vara arbetslös, eftersom jag gärna vill ha möjligheten att lägga ut 6000 kr på en jacka och 4500 kr på en mobil. Jag älskar arbete och jag älskar pengar.

En annan sak. Mina hörlurar som jag fick med till min W800i har pajat två gånger om. De andra exemplaren som jag fick, tack vare garantin, hade samma fel som de första. Ljudet dog på den ena luren och jag blev skitsur. Så sur att jag inte går tillbaka med garantin för att be om ett nytt exemplar. Utan snarare så sur att jag släppte ner dem på perrongen vid Hornstull, stampade sönder dem och kastade ut dem på spåret, vilket var en väldigt befriande och skön känsla. För de man inte äger - äger inte dig.

Så nu har jag köpt ett par nya för 500 :- av märket KOSS. De är, om man har kunskap inom området, marknadens bästa. Så vi får se hur länge de tar innan dessa pajar också. All made in Taiwan - inkl. DU.