Stirra ner, stirra ner!

Jag borde ha stirrat ner någon gång vid 00.00. Jag borde inte ha sagt "Ditt jävla äckel..." Jag borde ha stirrat ner. Varför slå? Utlösande faktor = Idioti, kanske. Rent förnuft, ja.

Igår var en lång dag. Jag jobbade under dagen på "Ett Litet Kök" Ett långt pass från 09-18. Sen efter detta jobba på ett 40-års kalas på samma ställe. Jag var en uppskattad vinupphällare, då folk ville att jag skulle stanna och "shejka loss" Men jag skrek med målbrottsröst "Nu ska ju jag festa!" och jag sprang.

Jag sprang enda hem till Söder. Från en stadsdel, till en annan. Från Vasastan till Södermalm. Över Rålisbron och sedan över Västerbron - springandes i högsta möjliga fart. Den här sträckan brukar ta ca 25 minuter att klara av. Igårkväll runt 22.30 gjorde jag det på 13.33 (jag tog tid) Det är ganska så sjukt.

Men mer sjukare skulle det bli. Väl hemma fixade jag till mig för en utgång som skulle bli älskade SoundClash. Tiden för olika moment:

- Duscha : 2 min
- Klä på sig (Oasis t-shirt, nya Nudie, Vans & Fred Perry zip) : 2 min
- Fixa frilso : 15 min

Raka vägen till Odenplan med The Tough Alliance i mina öron, pepp. Väl utanför SoundClash, där jag står och köar, kommer Linus och Ivar ut. Jag trodde de hade sett mig genom fönstret, men de skulle egentligen dra en fet piss tvärs över gatan. Så de lämnade kvar Pattie där inne, trist för han, tänkte jag. Går in och köper snabbt två öl - för 27 kr styck! Och det var inte ens fat - det var flaska - NORRLANDS. Bättre start kunde det inte bli.

Dricker upp ganska så snabbt och köper två till. Kaos på dansgolvet. Fullkomligt kaos. Randiga tjejer och luggiga killar turas om att ligga på golvet och att ha en fet vem-bryr-sig-attityd. Men jag älskar SoundClash, det gör jag även idag. Trots att två öl försvann inom loppet av fem minuter, under kaoset i "En vän med en bil" Det kändes som alla på hela stället skulle dansa till Håkan och sjunga med i raderna. Allsången var total ibland. Jag trivdes. Linus trivdes som det såg ut. Ivar, Pattie och Tommie trivdes kanske inte lika mycket. Framförallt inte Pattie. Han var seg från början till slut, ungefär. Trist.

En eller två piss senare står jag på dansgolvet igen, med Linus. Bredvid oss har vi ett gäng tjejer, väldigt söta - i alla fall två. Det går "bra" Men det var ungefär just här som SoundClash den 22 oktober skulle börja rasa mot sitt slut. För ras blev det ju, bokstavligen kanske.

En okänd man dyker upp, mitt framför oss. Och jag vet inte hur det går till, men av någon jävla anledning snappar han upp min blick. Stirrar snett på mig. Jag frågar i kaoset: "Är det nått, eller? Problem!?" Han skakar på huvudet, nekandes. Sen puttar han runt folk som kommer i hans väg och till och med tjejerna som stod brevid oss. Jag börjar bli jävligt irriterad och ungefär därifrån minns jag inte så mycket konkret direkt, grumliga minnen finns bara kvar.

Jag minns att jag i alla fall tar iniativet till ett vev. Svingar en rak höger på hans öra medan han sliter sönder min Oasis t-shirt. Ner på golvet där han får ner mig. Sparkar uppåt i magen, sedan drar Linus upp mig. Folk separerar oss - sen tillbaka? Vevar i ansiktet gång på gång, medan han försöker klösa mig i ögonen? Nu kommer en betydligt större grupp och separerar oss, antar jag. Får se han på avstånd med blod från mungiporna och näsa. Jag går därifrån med Linus med trasig t-shirt, lite halv-groggy. Skrattar åt mig själv framför Pattie, Tommie och Ivar och kommer på att det där var ju ganska så onödigt, men jävligt skönt trots allt. Han var en störig ful jävel, verkligen ett ... äckel! Vi lämnade SoundClash en kvart efteråt. Utanför träffade vi en kines, men det var inte vilken guling som helst - utan badada-li kinesen. Han var... ja, jag fick inget intryck direkt. Jag mådde rätt dåligt. Men jag fick en bild på han och mig, den blev dock rätt suddig. Rätt komiskt att alla plockade fram sina kameror på sina mobiler och ville ha sig ett foto på badada-li kinesen. Vad har han gjort - FÖRUTOM att ha gjort bort sig för ca 3-4 miljoner svenskar? Nåja. Skål.










Så vi drog hem till mig, till Sööööder. Efterfest var det tänkt och det blev det ju, på sätt och vis. Även om jag hade velat att det skulle vara mer folk här. Fyra tjejer och fem killar deltog. Tre av dem försvann i all hast. Jag, Limpknull och Tomp med Emmilie, Moa och Kayo fortsatte. Vad vi fortsatte med var att dricka sprit. Men jag satt mest som åskådare och stirrade på när Linus och Emmilia drack kopiösa mängder Estnisk sprit, blandad med någon häxa tillhörandes Emmilie, som för övrigt smakade förvånansvärt gott. Något speciellt hände inte sen. Vi skrattade lite. Grannen här över kom ner och klagade på att hon hörde vartenda litet ord vi sa, huh?

Och jag gick hela tiden runt i bar överkropp.........

Musiken, som egentligen skulle spela huvudroll, fick inte chansen riktigt. Vi spelade givetvis Håkan som det var tänkt och det uppskattades av många, härligt, men vi blandade med såväl Looptroop som Moneybrother.

Jag gick in och la mig vid 06.00 någon gång. Väcktes av Linus och Emmilie. Vi skulle bygga bo och madrasserna jag lag på skulle vara materialet. Fast hela det där projektet rann ut i sanden. Jag har inga bra riktiga madrasser och alla ville egentligen bara sova. Så jag somna med Emmilie.

Vaknades av ett tjut, väckarklockan såklart. Upp, få iväg de andra. Åka iväg till "Ett Litet Kök" för att jobba av den värsta dagen på hela veckan. Men vad hände, ja - vad hände!??!

JOAKIM BERG kommer in med sin tjej och sin son som han så behärskat bar. Han ville ha Earl Grey te och en tonfiskmacka. Jag tog emot beställningen av hans tjej, medan Jocke stod i bakgrunden och ville försöka se så anonym ut som möjligt, eller nått. Han var inte särskilt talför av sig, när hans tjej frågade vad han skulle ha. Han var likgiltig. De lät typ såhär:

Tjejen: "Vad ska du ha *lågt* ?"
Jocke: "Vet inte..."
Jocke: "...te? har ni te?"
Jag: "Yes! Earl Grey, rött eller ett grönt?"
Jocke: "Earl Grey..."

Han gick och satte sig. Jag gjorde te:t ovanligt snabbt och gick ut med det, samt tonfiskmackan och pannkakorna till sin son. Frågade om han ville ha mjölk. Han svarade: "Nä, det blir bra det här." SÅ NU VET NI DET! Såhär lämnade de sitt bord.











Sen kom Mauro Scocco in som vanligt, samt Kristin Kaspersen och han i Pressbyrån reklamen. Han med grått hår som ska ha kaffe. När expediten, tjej, säger att man även får med en bulle så svarar han "amen gud så retro!" Han, alltså.

Jag var såklart, helt sjukt jävla vidrigt trött. Härligt att dock ha mat runt om kring sig hela tiden. Den godaste maten! Åt lasangen och caesar salladen två gånger, samt en nygräddad bulle och sköljde ner det med fem cola i glasflaska, lyx.

Drog hem och råddade som fan. Det såg ut som ett jävla bomnedslag här hemma, men nu är det fixat. Nu ska jag ta ett bad och sova i minst 15 timmar. Tjohej!