Flunitrazepam

Öh, ja.

"När man är ung, vill man vara hög" - Detta sjunger Håkan Hellström i kanske hans främsta alster "Gråsparven när hon sjunger" Jag tolkar raden på olika sätt, för man kan ju vara hög på en massa olika saker. Man kan vara hög på kärlek, vilket jag tror Håkan menar. Man kan vara hög på fotboll, sex och alkohol. Man kan vara hög på allt egentligen, om man ser det ur ett rent filosofiskt perspektiv. Eller så kan man vara hög på gröna eller bruna blad.

Igår ringde en vän, som jag inte har pratat med på ett par veckor i alla fall. Han satt med en bunt "brunt" hemma, värsta sortens "jag-kan-inte-tänka-och-inte-röra-mig" Den här vännen bor ensam hemma på ganska så exklusiva Reymersholm. Glider in i lägenheten och ser en annan barndomsvän från Högalid ligga i sängen - brutalt stenad. Då har dessa två rökt holk sen kl 14. Direkt fram med nästa joint och tillbehörande bong. Dra i sig röken, förvandla hjärtat till sten och njuta. Jag njöt på ett obehagligt sätt. Rökat var förbannat starkt. Hela kroppen smattrades igång överallt, hjärtat slog några extra slag i minuten och jag trodde något var fel. Gav det fem minuter, sen var det en annan sak. Det var... obeskrivligt, faktiskt. Inte alls som när man rökte förut, inte alls.

Fick en sådan fet hunger attack däremot. Lämnade de två för att dra upp till grillen och proppa i mig två tunnbrörullar (!!!) och då hade jag ändå ätit en maffig tex-mex middag tidigare på kvällen. Gick hem, somnade och drömde de sjukaste jävla grejerna jag gjort.

Vaknar upp med en bakis-känsla, brutalt hungrig fortfarande. Ska äta.