"Inge raskrig, Mohammed!"
När man är så overksam som jag är just nu, så ökar ens musikintag ännu mer. Det är troligt att jag lyssnar igenom ca 200 låtar om dagen, albumvis. Ungefär majoriteten av dessa låtar är nya alster som jag har tankat under veckan, den andra andelen är musik som alltid återkommer, som kvarstår.
Hursomhelst, vad jag vill komma till är att jag lyssnar på otroligt mycket varierande musik – sju dagar i veckan. Jag snittar ungefär fem timmars aktivt lyssnade om dagen. Inte att man har MTV2 eller P3 igång i bakgrunden, utan strängt sitter och lyssnar medan man läser om annan musik.
Det har blivit höst. Mörkret tar sakta men säkert över. Det blir högrisk för depression och förtvivlan. Lösningen är bra musik. Så nu tänkte jag kora vad som har varit bäst hittills 2005, för det känns som musikåret har visat hela sitt register nu. Året skulle bjuda på nya skivor av svenska storheter som Kent, Moneybrother och framförallt Håkan Hellström, vilket jag självklart såg fram emot. Dessutom skulle System Of A Down släppa nytt. Det såg jävligt bra ut och det blev jävligt bra!
Årets svenska skiva:
The Tough Alliance – The New School
Vilka? Jag jobbade som vanligt i en lägenhet på Södermalm, där vi frenetiskt kör rikets bästa radiokanal, P3. Det blev en seg eftermiddag, där jag stod och målade liter efter liter med vit färg på fula 80-tals tapeter. Koka-Kola Veins klickades igång på SR och jag blev alldeles gripen. ”Bla, bla, bla” sjöng de två retrokillarna från västkusten och någon skum text om att de har Coca-Cola i sina blodkärl. Programmet hette ”Flipp & Flop” där ett gäng medvetna musikmänniskor ska tycka till om vad som kommer att funka och vice versa. Det gick inge vidare faktiskt, alla trodde den skulle floppa. Men jag var helt säker på att det här kunde bli bra. Gick hem och laddade hem den självbetitlade EP:n som nyss hade kommit ut. Dagarna efteråt gjorde de en, som tycks vara – klassisk – spelning på Popaganda. Själv var jag inte där och jag tog mig inte ens tid att se dem i Hultsfred, vilket jag förbarmar mig över fortfarande.
De ”goa” killarna från Göteborg klev upp på scen. Med förinspelade skivor skrålade de raderna tillsammans med den underbara electropopen – skitfulla. För skråla gör man, när man är full. De vinglade fram och tillbaka på scen med baseball trän och gjorde märkliga rörelser och sjöng på ett så avigt sätt som man kan göra. Folk blev helt bestörta. Vad gjorde dem egentligen med det heliga? Definitionen av hur en konsert skulle vara krossades helt och hållet. Och det är väl rätt så självklart egentligen. The Tough Alliance är inga musiker. De kan, officiellt, inte spela ett enda ackord på en gitarr eller något annat nödvändigt instrument. De har programmerat sin musik och skrivit ett gäng cyniska texter – med melodier som klistrar sig fast och inte vill bort. Noel sa det en gång på ett så löjligt bra sätt.
”Det är melodin det handlar om. Inte om hur snyggt en låt är producerad, hur bra texten är eller vem som spelar gitarr bäst - blir människor berörda är det en bra låt.”
Så är det verkligen. För jag lyssnar så sällan på texter eller musiken i sig. Jag lyssnar på melodier. För det är melodier vi nynnar på när vi sitter med MP3-spelaren i våra öron. Det är melodier som loopar om och om igen i våra huvuden. The Tough Alliance är experter på att mixtra till sådana här melodier som sitter kvar. Varenda låt de har gjort är mer eller mindre ett mästerverk, därför är ”The New School” årets skiva. Elva stycken glasklara popmelodier lyxförpackat med ett fint omslag med en underbar titel. Tanka eller köp – nu! Förstå vad jag menar!
Bubblare:
Håkan Hellström – Ett Kolikbarns Bekännelser
Kent – Du & Jag Döden
Moneybrother – To Die Alone
Timbuktu – Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö
Broder Daniel – No Time For Us 1989-2004
Doktor Kosmos – Ett Enkelt Svar
Isolation Years – Cover The Distance
Mattias Alkberg – Jag Ska Bli En Bättre Vän
Årets utländska skiva:
System Of A Down - Mezmerize
Jag hade väntat i nästa fyra år på uppföljaren. För ca tre år sedan fick jag bara nått som fick längtan att bli olidlig. ”Toxicity” kom 2001 och det är antagligen världens bästa metal-skiva. Efter detta kom det som ”blev över” från Toxicity, dvs. ”Steal This Album!” med ruggigt bra material det också, men inte alls på samma mästerliga nivå som sin brorsa.
”Mezmerize” kom och jag laddade hem omgående, kanske timmen efter releasen på piratscenen. Spelade igenom skivan en tidig söndagsmorgon. Det var slående bra. Det var mer av allt, mer sjuka tempoväxlingar, mer galna gitarr riff och mer av knäckande låtar av hård kaliber. Som att du ringer till Picollo och du ber om varenda jävla ingrediens på din pizza. Det är ”Mezmerize” verkligen. Det är Toxicity version 2.0. Klart man gillar det. Klart man korar det till årets bästa utländska skiva. Jag visste egentligen att det skulle bli såhär redan innan skivsläppet. Exilarmenierna har bara gjort bra låtar, men framförallt så har de gjort intressanta låtar, märkliga låtar som blir jävligt jävligt bra. Skönt att vissa band består och fortsätter leverera.
Bubblare:
The Futureheads – The Futureheads
Bloc Party – Silent Alarm
Coldplay – X&Y
Jamiroquai – Dynamite
Kano – Home Sweet Home
M83 – Before The Dawn Heals Us
Millencolin – Kingwood
Nine Black Alps – Everything Is
Oasis – Don’t Belive The Truth
Razorlight – Up All Night
The Killers – Hot Fuss
The Ordinary Boys – Brassbound
Turbonegro – Party Animals
Årets EP:
The Tough Alliance – The Tough Alliance
Sju förbannat härliga melodier med supervass frän lyrik. Skandal att inte flertalet låtar fick plats på den lysande fullängdaren. Den här EP:n har samma nivå, om inte högre, än ”The New School”. Tanka eller köp nu bara! Det är din plikt!
Bubblare:
Vapnet – Ge Dom Våld
Lars Winnerbäck – Stort Liv
Isolation Years – Frosted Minds
Årets singel:
Håkan Hellström – Dom Kommer Kliva På Dig Igen
Släpptes perfekt inför varma sommardagar och Håkan är så mycket sommar för mig. Spelades så flitigt på bussen ner till Hultsfred. Det är verkligen en bilåkar låt, eller det är en låt som funkar i alla sammanhang. De nästan omusikaliska körerna och den härliga melodin, som hela tiden tar än framåt genom Sveriges sommarlandskap, på Statoil flak ner till Malmö skapar en perfekt kombination av en lysande sommarhit. En historia som man kan lyssna om och om igen på. Att Håkan låter så ärlig i refrängen och framförallt i raderna ”När jag pratade om dig, när jag försvarade dig” gör helheten komplett. Sommaren 2005’s sommarhit.
Årets konsert:
Håkan Hellström i Hultsfred.
Har redan skrivit ca två A4 om den här upplevelsen. Jag grät, jag grät och jag grät – för det var så bra. Obeskrivligt! Omöjligt att hitta ord som räcker för den här händelsen. Det skrevs historia i mitt musikhjärta för jag var, som Håkan själv uttrycker det – uppsnärjd i det blå, hela tiden. Planeten Tellus är Håkans – vi andra bara bor här. Lycka, eufori och magi.
Bubblare:
System Of A Down på Hultsfred.
Moneybrother på Where The Action Is.
Håkan Hellström på Where The Action Is.
Årets musikvideo:
Håkan Hellström – Dom Kommer Kliva På Dig Igen
”Kom Igen Lena” spelades in på min gata. Det tål att påpekas hur många gånger som helst eftersom låten är en av världens, genom tidernas, bästa poplåtar. Det är även ”Dom Kommer Kliva På Dig Igen” och videon till den här spelades in vid min skola bl.a närmare bestämt på Kvarnholmen. Men videon är inte bara bra för det. Den är också jävligt amatörmässigt gjord, vilket jag starkt gillar. Dessutom sitter den vita kostymen så jävla bra på den pinnsmala pop-kroppen.
Bubblare:
Moneybrother – They’re Building Walls Around Us
Moneybrother – Blow Him Back Into My Arms
Kent – Palace & Main
Undra om vi får se några ändringar när decembers sista dagar blir ett faktum. Vi får se… men jag tror ärligt talat inte det. Musikåret 2005 har som sagt gjort jävligt bra ifrån sig. Härligt!
Cheers!
Hursomhelst, vad jag vill komma till är att jag lyssnar på otroligt mycket varierande musik – sju dagar i veckan. Jag snittar ungefär fem timmars aktivt lyssnade om dagen. Inte att man har MTV2 eller P3 igång i bakgrunden, utan strängt sitter och lyssnar medan man läser om annan musik.
Det har blivit höst. Mörkret tar sakta men säkert över. Det blir högrisk för depression och förtvivlan. Lösningen är bra musik. Så nu tänkte jag kora vad som har varit bäst hittills 2005, för det känns som musikåret har visat hela sitt register nu. Året skulle bjuda på nya skivor av svenska storheter som Kent, Moneybrother och framförallt Håkan Hellström, vilket jag självklart såg fram emot. Dessutom skulle System Of A Down släppa nytt. Det såg jävligt bra ut och det blev jävligt bra!
Årets svenska skiva:
The Tough Alliance – The New School
Vilka? Jag jobbade som vanligt i en lägenhet på Södermalm, där vi frenetiskt kör rikets bästa radiokanal, P3. Det blev en seg eftermiddag, där jag stod och målade liter efter liter med vit färg på fula 80-tals tapeter. Koka-Kola Veins klickades igång på SR och jag blev alldeles gripen. ”Bla, bla, bla” sjöng de två retrokillarna från västkusten och någon skum text om att de har Coca-Cola i sina blodkärl. Programmet hette ”Flipp & Flop” där ett gäng medvetna musikmänniskor ska tycka till om vad som kommer att funka och vice versa. Det gick inge vidare faktiskt, alla trodde den skulle floppa. Men jag var helt säker på att det här kunde bli bra. Gick hem och laddade hem den självbetitlade EP:n som nyss hade kommit ut. Dagarna efteråt gjorde de en, som tycks vara – klassisk – spelning på Popaganda. Själv var jag inte där och jag tog mig inte ens tid att se dem i Hultsfred, vilket jag förbarmar mig över fortfarande.
De ”goa” killarna från Göteborg klev upp på scen. Med förinspelade skivor skrålade de raderna tillsammans med den underbara electropopen – skitfulla. För skråla gör man, när man är full. De vinglade fram och tillbaka på scen med baseball trän och gjorde märkliga rörelser och sjöng på ett så avigt sätt som man kan göra. Folk blev helt bestörta. Vad gjorde dem egentligen med det heliga? Definitionen av hur en konsert skulle vara krossades helt och hållet. Och det är väl rätt så självklart egentligen. The Tough Alliance är inga musiker. De kan, officiellt, inte spela ett enda ackord på en gitarr eller något annat nödvändigt instrument. De har programmerat sin musik och skrivit ett gäng cyniska texter – med melodier som klistrar sig fast och inte vill bort. Noel sa det en gång på ett så löjligt bra sätt.
”Det är melodin det handlar om. Inte om hur snyggt en låt är producerad, hur bra texten är eller vem som spelar gitarr bäst - blir människor berörda är det en bra låt.”
Så är det verkligen. För jag lyssnar så sällan på texter eller musiken i sig. Jag lyssnar på melodier. För det är melodier vi nynnar på när vi sitter med MP3-spelaren i våra öron. Det är melodier som loopar om och om igen i våra huvuden. The Tough Alliance är experter på att mixtra till sådana här melodier som sitter kvar. Varenda låt de har gjort är mer eller mindre ett mästerverk, därför är ”The New School” årets skiva. Elva stycken glasklara popmelodier lyxförpackat med ett fint omslag med en underbar titel. Tanka eller köp – nu! Förstå vad jag menar!
Bubblare:
Håkan Hellström – Ett Kolikbarns Bekännelser
Kent – Du & Jag Döden
Moneybrother – To Die Alone
Timbuktu – Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö
Broder Daniel – No Time For Us 1989-2004
Doktor Kosmos – Ett Enkelt Svar
Isolation Years – Cover The Distance
Mattias Alkberg – Jag Ska Bli En Bättre Vän
Årets utländska skiva:
System Of A Down - Mezmerize
Jag hade väntat i nästa fyra år på uppföljaren. För ca tre år sedan fick jag bara nått som fick längtan att bli olidlig. ”Toxicity” kom 2001 och det är antagligen världens bästa metal-skiva. Efter detta kom det som ”blev över” från Toxicity, dvs. ”Steal This Album!” med ruggigt bra material det också, men inte alls på samma mästerliga nivå som sin brorsa.
”Mezmerize” kom och jag laddade hem omgående, kanske timmen efter releasen på piratscenen. Spelade igenom skivan en tidig söndagsmorgon. Det var slående bra. Det var mer av allt, mer sjuka tempoväxlingar, mer galna gitarr riff och mer av knäckande låtar av hård kaliber. Som att du ringer till Picollo och du ber om varenda jävla ingrediens på din pizza. Det är ”Mezmerize” verkligen. Det är Toxicity version 2.0. Klart man gillar det. Klart man korar det till årets bästa utländska skiva. Jag visste egentligen att det skulle bli såhär redan innan skivsläppet. Exilarmenierna har bara gjort bra låtar, men framförallt så har de gjort intressanta låtar, märkliga låtar som blir jävligt jävligt bra. Skönt att vissa band består och fortsätter leverera.
Bubblare:
The Futureheads – The Futureheads
Bloc Party – Silent Alarm
Coldplay – X&Y
Jamiroquai – Dynamite
Kano – Home Sweet Home
M83 – Before The Dawn Heals Us
Millencolin – Kingwood
Nine Black Alps – Everything Is
Oasis – Don’t Belive The Truth
Razorlight – Up All Night
The Killers – Hot Fuss
The Ordinary Boys – Brassbound
Turbonegro – Party Animals
Årets EP:
The Tough Alliance – The Tough Alliance
Sju förbannat härliga melodier med supervass frän lyrik. Skandal att inte flertalet låtar fick plats på den lysande fullängdaren. Den här EP:n har samma nivå, om inte högre, än ”The New School”. Tanka eller köp nu bara! Det är din plikt!
Bubblare:
Vapnet – Ge Dom Våld
Lars Winnerbäck – Stort Liv
Isolation Years – Frosted Minds
Årets singel:
Håkan Hellström – Dom Kommer Kliva På Dig Igen
Släpptes perfekt inför varma sommardagar och Håkan är så mycket sommar för mig. Spelades så flitigt på bussen ner till Hultsfred. Det är verkligen en bilåkar låt, eller det är en låt som funkar i alla sammanhang. De nästan omusikaliska körerna och den härliga melodin, som hela tiden tar än framåt genom Sveriges sommarlandskap, på Statoil flak ner till Malmö skapar en perfekt kombination av en lysande sommarhit. En historia som man kan lyssna om och om igen på. Att Håkan låter så ärlig i refrängen och framförallt i raderna ”När jag pratade om dig, när jag försvarade dig” gör helheten komplett. Sommaren 2005’s sommarhit.
Årets konsert:
Håkan Hellström i Hultsfred.
Har redan skrivit ca två A4 om den här upplevelsen. Jag grät, jag grät och jag grät – för det var så bra. Obeskrivligt! Omöjligt att hitta ord som räcker för den här händelsen. Det skrevs historia i mitt musikhjärta för jag var, som Håkan själv uttrycker det – uppsnärjd i det blå, hela tiden. Planeten Tellus är Håkans – vi andra bara bor här. Lycka, eufori och magi.
Bubblare:
System Of A Down på Hultsfred.
Moneybrother på Where The Action Is.
Håkan Hellström på Where The Action Is.
Årets musikvideo:
Håkan Hellström – Dom Kommer Kliva På Dig Igen
”Kom Igen Lena” spelades in på min gata. Det tål att påpekas hur många gånger som helst eftersom låten är en av världens, genom tidernas, bästa poplåtar. Det är även ”Dom Kommer Kliva På Dig Igen” och videon till den här spelades in vid min skola bl.a närmare bestämt på Kvarnholmen. Men videon är inte bara bra för det. Den är också jävligt amatörmässigt gjord, vilket jag starkt gillar. Dessutom sitter den vita kostymen så jävla bra på den pinnsmala pop-kroppen.
Bubblare:
Moneybrother – They’re Building Walls Around Us
Moneybrother – Blow Him Back Into My Arms
Kent – Palace & Main
Undra om vi får se några ändringar när decembers sista dagar blir ett faktum. Vi får se… men jag tror ärligt talat inte det. Musikåret 2005 har som sagt gjort jävligt bra ifrån sig. Härligt!
Cheers!
posted by blablablablabla at 00:07
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home