Dirk Diggler

Namnet är så kult och så lämpat för en porrskådis. Filmen heter såklart "Boogie Nights" och gick ikväll på tvåan. Självklart hade jag sett mästerverket innan, men beslöt mig för att se den igen. En stjärnas uppgång och fall. 5/5

Tänkte börja med en ny sak nu. Det får gå under namnet "klassiker"
Ingen märkvärdig titulering med andra ord. Kort och gott, så ska jag nämna en skiva då och då som helt enkelt förtjänar det. Skivor som har satt avtryck i mig. Skivor som är tidlösa och som aldrig åldras och tynar bort. Skivor som består. Skivor som är fantastiska.

Klassiker.

The Stone Roses - The Stone Roses (1989)

Manchester-killarna med Ian Brown som frontfigur la grunden för hela britpopscenen som skulle ta världen med storm ca 6 år senare. Kanske den viktigaste skivan för bröderna Gallagher och en hel generation 70-talister, i alla fall på öarna. Den här skivan gick tillbaka till rötterna, till 60-tals popen. Men det gamla fick en ny touch i och med att Ian & Co blandade in psykadeliska/dance rytmer i sina alster, lyssna bara på "Fools Gold" och groovet pågår i hela 9 minuter. En riktigt bra skiva med riktigt bra låtar.