Humor och komik

Magnus Betnér, sa något väldigt viktigt ikväll under sina sista tio minuter av programmet "Stockholm Live"

”Om inte vi komiker får prata eller skämta om saker och ting, lätta på trycket, vem skulle annars göra det?”

Och det stämmer något ohyggligt mycket. Om inte våra satiriker och ironiker fick lufta sig, så skulle bra mycket i vårt blågula land – gå käpp rätt åt helvete. Det är jag helt tvärsäker på. Förklara för en komiker grundligt att det finns normer och restriktioner för vad man kan säga i det ”offfeeeentliga rummet”. Inte ett enda ord av ditt resonemang skulle lappa sig fast. Men det finns vissa heders kodex inom branschen.

Man kan skämta om allt. Men att få till något skarptänkt och lustigt ”skämt” dagen efter Estonia katastrofen, det är svårt. Så allt handlar väl egentligen bara om förmåga och skicklighet. Komisk skicklighet.

Denna skicklighet finns inte överhuvudtaget i programmets återkommande ”skojare” Özz Nujen, Janne Westerlund, Jakob Öqvist och Shan Acti. Det var pinsamt ibland, riktigt pinsamt dåligt. Jag hade hoppats att dessa fyra bedrövliga herrar skulle lägga ner skämten om Flemingsberg-blattar, Al-Qaida och kurder överhuvudtaget. Men i ungefär 90% av skämten så får man höra Özz eller Shans ”blattesvenska” med fördomsbaserade vitsar. Eller Westerlunds alkisskämt i Hökarängen med Conny, Ronny och Sonny. Genant uruselt.

Svensk humor har ju mått bättre, det vet vi. Det har inte alltid varit såhär dåligt, långt ifrån. Att vårt älskade Killinggäng har vuxit upp och idag gör stämningsfulla fyra timmars mastodontfilmer var en utveckling som var logisk. Och det är visserligen inte lika kul längre med ”Nile City 105,6” men det är trots allt en genialisk humorproduktion som beaktar det gamla Sverige. Ett Sverige utan Lunarstorm. Ett Sverige utan mobiltelefoner. Ett Sverige med en växande kommersiell radio. Ett Sverige utan trötta och sura feminister. Ett Sverige som nyligen tagit klivet från 80-talet och allt som kommer därtill. Ett Sverige som hade begravt bokstaven ”Z” för gott. Ett Sverige med sju eller åtta ganska roliga grabbar på 25+ som tyckte att allt det här skulle bli ganska roligt att berätta om, med verktyget – ironi. Humorkollektivet, för så blev det ju, mynnade ut till Sveriges roligaste komiker någonsin.

Vi skrattade åt sk. management folk i kostym bärandes fiiilofax (Percy Nilegård)
Vi skrattade åt hjärndöd och helt ointelligent reklamradio (Glenn på NileCity)
Vi skrattade åt bandet Popsicle med ping-pong bollar i ögonen (sångare Andreas Mattson)
Vi skrattade åt Lena ”PE-ACH” som påstod att hon sydde sina egna kläder (?)

Stora ögon.

Framförallt så skrattade vi åt saker vi kände igen…

Idag har vi ”Stockholm Live” på svensk statlig television. Det är det vi får om man nu inte äger en digital-tv eller parabol. På ”Stockholm Live” driver dem med saker vi inte känner igen, om man nu inte är blatte. På ”Stockholm Live” har man t.o.m. dragit det oförlåtliga skämtet:

”Invandrare klagar över att det sänds för lite TV om invandrare. Så nu har EFTERLYST beslutat att sända två gånger i veckan, istället för en.”

Detta sk. skämt fick jag åhöra en sen vårdag 1997 på Högalids gråa och asfalterade skolgård, dvs. 8 år sedan.

Jag minns det så väl faktiskt. Nu får jag höra det 2005 i svensk television i det, vad vi kallar, humorprogrammet ”Stockholm Live” Sådant gör mig ganska så besviken. Humor ligger mig så varmt om hjärtat att det är ett hån, hela programmet är ett hån. Ett hån av vad humor egentligen kan vara. Ett hån mot vad allt påhittighet, fantasi och skarpsinne står för.

Jag kanske har för stora krav, det är högst möjligt. Men jag skrattar i alla fall inte i närheten av så mycket som jag gjorde när jag fick bevittna en hostandes Robert Gustafsson imitera Rolf Wikström (känd och… hostandes bluessångare) i Killinggängets första verk. Eller när Tommy Bohlin (Jonas Inde), i krogshowen ”I Manegen… På Berns”, skäller ut Glenn. Eller när Rheborg sifferbajsar olika procentnummer som Anders Carlberg - Fryshuset. Sådant är roligt. Sådant blir tidlöst i humor-Sverige.

”Stockholm Live” kommer du snart hitta i någon rea-back under julrushens sista dagar på en snålt utformad DVD. Medan Killinggängets skapelser hittar du för ständigt samma pris i en finsorterad DVD hylla på Åhlens. Så kommer det vara och förbli.

Skönt.

/Adé