The Knife :: Silent Shout

The Knife - Silent Shout

Den här skivan slaktar dig som lyssnare, bokstavligen. Något mer skrämmande och mardrömsliknande har jag aldrig tidigare hört. De säregna ljuden, de märkliga instrumenten, mystiken och den förvridna sången finns kvar. Jorå, det är The Knife vi hör men det är The Knife i en kolsvart och nästan, ibland, melankolisk version. Det finns ingen lättnad kvar.

Melodierna finns kvar däremot. Melodier som stryper dig. Melodier som dödar. Jag tror inte bara att Silent Shout kommer ligga kanske allra högst upp på årets-bästa-lista. Jag tror också att Silent Shout är politik i allra högsta grad. Ett fett jävla långfinger mot etablissemanget. Den kan t.o.m. anspela på andlighet. Så jävla stor är den här skivan, tror jag. Jag förstår det inte bara ännu riktigt.

Betyg? Känns så vansinnigt korkat att betygssätta en sådan här skiva. Det känns som jag inte har fattat någonting om jag ska sätta ett jävla betygshelvete. Ni borde förstå skivan först, sen kan vi prata. Men jag nöjer mig med en slutplädering däremot; The Knife, syskonen Dreijer, är inget annat än två genier. Och skivan "Silent Shout" är inget annat än ett mästerverk.