Top 10 . System Of A Down

1999 måste det ha varit. Jo, det var då Slipknot "skrämde" mainstream tonåringarna på MTV med sitt märkliga skräcktema och sin adrealin pumpande nu-metal. Jag älskade det. Debuten klassar jag högt som en av de bästa skivor jag hört inom den hårdare skolan. Uppföljaren "Iowa" var egentligen bara en upprepning fast med tyngre riff, trummor och basgångar. Och det var där som min relation till niomanna bandet svalnade.

Istället upptäckte jag System Of A Down. Jag vet inte hur jag egentligen kom i kontakt med bandet, men det var nog efter jag hört den fantastiska "Chop Suey" som spelades sönder på olika radiostationer och tv-kanaler. Skivan "Toxicity" gjorde mig fullkomligt lamslagen. Musik på detta vis hade jag aldrig tidigare hört.

Serj Tankian rappar inte. Finns ingen som helst anledning när man har en sådan mäktig och annorlunda röst. Den är hård men inte hardcore-rå a lá Corey Taylor, growlet existerar inte här. När han sjunger ut på de mer melodiösa partierna, som är många, är det svårt att inte tänka på Mike Patton (Faith No More). Serj skruvar till sången på ett sätt som kanske inte passar alla. Jag gillar det skarpt. Det ger en härlig distans till hårdheten.

Utan att bli alltför storslagen i formuleringarna, så säger jag, utan minsta tvivelaktighet: Även om du är indiepopare, glamrockare, gothare, datanörd, poet, tjock, ful etc. så ska du ge System Of A Down en ärlig chans. De må kanske vara alltför hårda för din smak, men bakom ridån döljer sig fantastisk musik av ett gäng exil-armenier från USA. Dra gärna hem låtlistan som kommer här nedanför eller be mig...

Top 10 . System Of A Down

1. Toxicity
2. Needles
3. Sad Statue
4. Peephole
5. Ego Brain
6. Chop Suey
7. Lost In Hollywood
8. Question!
9. Old School In Hollywood
10. Suite-Pee

Cheers!