Prosthetics

Idag var en sån dag jag inte direkt kommer gå till historien, långt ifrån. För man minns det man har gjort. Man minns det som är bra. Idag har jag inte gjort ett skit. För min fot pallar inte. Såhär har min fot varit i ett år snart. Smärta och åter smärta. Jag vet inte varför. Igår trampade jag snett på matchen igen och idag gör det fruktansvärt ont, märkligt och oerhört frustrerande. Jag slår upp samma skada gång på gång. Retfullt jobbigt.

I och med ständig frustation och ilska, så har jag låtit de hårdare tongångarna ta över min bostad idag. Slipknot, System Of A Down och Korn har spelats flitigt. Framförallt bandet från Iowa har fått mest speltid, dvs. Slipknot. Debuten är så härlig på ett sätt som bara hård musik kan vara. Vid stereon vill jag bara ställa mig och headbanga för allt vad jag är värd. Det är totalt omöjligt att kväva impulsen att börja hoppa och att försöka hindra strupen från att ge upp hemska vrål i takt med musiken är inte att tala om. Det är hårt och förbannat bra.

Har en känsla att jag bara vill vara ute och göra allt osäkert. Ta till spriten för att ha kul, hur illa är inte det? Men det är så det känns. Jag vill kroga som fan den sista tiden av sommaren nu. Hela tiden vill jag det. Men det är knappt någon idé tror jag att försöka få med folk...

Fuck it all, fuck this world, fuck everything that you stand for, don't belong, don't exist, don't give a shit and don't ever judge me!

Dagens låt.

Slipknot - No Life