Himmel blå, himmel blå.

Jag hör fortfarande hur skrålen låter.
Jag ser fortfarande hur hennes blåa ögon glöder.
Hon var 17 när jag lämnade Stockholm.

Dom sa till mig: Far inte till Sunny Beach!
Du blir aldrig mer densamma.
För ett par blåa ögon for jag, men Sunny Beach blir aldrig min stad.

Jag erbjöd handen, det är 2005.
Hon sa: Jag tar den i hemlighet och tillsammans, flyger vi söderut.
Men jag visste från den stunden att hon skulle dra ner mig med tiden.

OCH DET KÄNNS SOM JAG HAR GETT ALLT JAG KAN GE

ÄNDÅ HAR JAG INTE HITTAT VAD JAG LETAT EFTER

JAG HAR VARIT I ALLA STÄDER OCH LETAT EFTER DIG